Skryta…

…bör man annars…. surar ens duktiga valpköpare till lite på en. De där valpköparna man har lyckats lura till sig som faktiskt tävlar. De som “are bringing home the bacon” liksom. Hämtar hem ära o berömmelse till ens uppfödning o kennelnamn. Man ska uppdatera sin hemsida, sin blogg, sin Facebook, sin….. ja det tar liksom aldrig slut. Jag tycker att sånt är så himla tråkigt att pyssla med. Har annat att göra än att sitta framför hemsidan o knåpa. Helst ska man skriva att man är skitlycklig också, älskar allt o alla o framför allt så ska man älska sina hundar så mycket att man nästan gråter när man ser dem. Blir så trött på sånt. Har man sen verkligen “gåvan” så ska man skriva så att hela världen tycker att man är en riktigt FIN människa o är det sedan lite synd om en då o då så är ens lycka gjord… Jag är inte nån fin människa, är en riktig surkärring den mesta tiden. Fråga vem som helst! Jag älskar inte mina hundar mer än mina barn heller, mer än karln ja, men inte mer än barnen…. Jag tycker väldigt mycket om dem, hundarna alltså, o jag skulle aldrig vilja leva mitt liv utan dem men de är fortfarande hundar, sorry folks, men så är det, sån är jag.

Resultat ska naturligtvis redovisas o jag ber om ursäkt för alla berörda för att jag är så dålig på det. Jag förstår att det blir lite som med sannolikheten för Harrisburgolyckan när jag inte kommer ihåg att rapportera. Det var väl så att sannolikheten för att atomkraftverket i Harrisburg skulle gå o få en härdsmälta var så liten så att det nog egentligen inte fanns. Så är det nog lite med min uppdatering av resultat också. Att sannolikheten för att jag ska komma ihåg att göra det är så liten så när jag väl gör det är det inte säkert att jag faktiskt gjort det iaf….

Men jag HAR faktiskt en hel hög med duktiga valpköpare. Inte bara de som tävlar utan även de som “bara” håller på med sina jyckar hemmavid. Mest är det Schapparna som visar framfötterna för tillfället. Det har ju inte blivit så många Bouviervalpar de senaste åren men nu känns det som om de är på “G” igen. Går o väntar på ett Korningsdiplom som Bouviererna skrapat ihop. Fast när det gäller det verkar det vara lite som med Harrisburg, sannolikheten för att det verkligen ska komma……..

Flera av Schapparna har iaf varit ute på tävlingsbanorna. Anette Lindgren o “Eston”, LPI LPII RLD F RLD N Excerno Ezhno Does, gick o blev 2a i “Årets Lydnadschappe 2013” o 3a “Årets RallylydnadsSchappe”, inte illa pinkat…. De har varit grymma under året som gått. O nu måste jag säga det annars får jag bassning av Anette, fyra titlar på 13 tävlingar sedan 11 maj, och en klassvinst per titel har de skrapat ihop. Vilket Team! Susanne o Kitchi har fått ihop till LPI o LPII, Tova o Choise LPI, Lotta o Yoomee LPI LPII o nu även RLD N. Cecilia o SEUCH DK UCH FI UCH LPI RLD N Excerno Selphie Tilmitt har också lagt RLD  F till titelraden i år. Ida o Hopper tränar för fullt o är kanonduktiga, de sätter nog snart en tass eller två på tävlingsbanan. Linnea är också på “G” med Tacky o Pahana. Jag hoppas att jag inte glömt någon nu… Det är så roligt att se hur bra det går o det är verkligen ett privilegium som uppfödare när så många duktiga hundmänniskor väljer hundar från ens uppfödning.

Stort tack till alla er som tar så väl hand om era Excernohundar. För att ni älskar dem, vårdar dem o ger dem ett gott hundliv. Det är så roligt att följa er resa tillsammans.

 

Döden..

…verkar finnas bakom varje hörn numera. O det är väl så, att ju äldre man blir ju mer medveten blir man om att döden är verklig. Att den inte bara är något som andra pratar om. Att den kommer till oss alla förr eller senare. Den är ungefär som rynkor i ansiktet. När man är ung o tittar sig i spegeln så kan man ju inte för sitt liv föreställa sig att det där släta ansiktet en dag ska vara fyllt av rynkor o inte kan man dö heller. Det är bara andra som gör det…

Men så plötsligt är den där. Någon blir sjuk, råkar ut för en olycka. Någon dör. Någon som man känner, som man pratat med, kramat om, älskat. O ju äldre man lyckas bli själv ju oftare verkar det hända. Döden är inte längre något som andra pratar om. Plötsligt fattas man någon. Om man har “tur” har livet sin gång o de äldste går först. Farmor, Morfar, Farfar, Mormor… De som nyss var unga, glada. De som höll om en när man var liten. Fick en att känna sig speciell. Blåste på knäet när man slagit sig. De som lärde en om livets små oviktigheter. De som berättade fantastiska historier om hur det var när de var unga. Som läste sagor o strök en över håret. De som skålade på fester. Lagade fantastisk mat. Tog en “liten” för mycket på midsommar. Dansade, spexade o levde… En dag är de inte där längre. O man önskar att man ringt oftare. Tagit sig tid att besöka, dricka en kopp kaffe.

När min pappa dog dog lite av min värld. Jag har nog alltid varit pappas flicka. Han fick inte bli gammal min pappa, var bara 73 år när han dog. Det kändes lite som om vi blev lurade på en massa år tillsammans. Blev lurade på en hel hög av födelsedagar, jular, påskar o annat som vi trodde att vi hade framför oss. Han var sjuk länge. Drabbades på många sätt. Först en stroke, sedan en till o sedan slog cancern till. Först tog den ifrån honom hans tal, sedan hans smaksinne o till sist livet. Min pappa älskade god mat. Han gillade att ta ett glas vin eller en god whiskey. Han lagade fantastisk mat. Vi växte upp med hans goda mat. När det var fest hos oss visste man att man skulle få fin mat att äta. Därför kändes det extra grymt att han de sista åren av sitt liv inte ens fick njuta av mat. Den hade helt enkelt inte någon smak längre efter att han blivit strålad. Jag tänker fortfarande på honom varje dag. Saknaden går nog aldrig över. Men jag är glad att jag var där. Att jag fanns där hela tiden. Att jag fick hålla hans hand när hand tog sitt sista andetag. Att jag höll honom varm o pratade med honom till slutet. O jag hoppas att någon håller min hand den dag det är min tur.

Vi har varit en stor släkt. Min mamma kommer från en stor familj. Min farfars mor födde 17 barn. När jag var liten var det stora släktmöten både hos mormor o morfar o hos farmor o farfar. När vi var hemma hos mormor o morfar var det inte bara alla mostrar o morbröder utan även kusiner, massor av kusiner. Minns med glädje somrarna där. Med krocket, bad o mormor som alltid stod i köket o lagade kyckling.  Morfar satt i köket, bredvid radion, när han inte var i lagården o pysslade om korna. Han cyklade ut till gården, nästan 10 km, ända fram till sin död. Nu är de borta. Har varit det ganska länge. O mostrarna o morbröderna börjar bli gamla. Numera verkar vi träffas bara när det är begravning. Det har varit för många begravningar nu. Det räcker nu.

Igår begravdes min moster o samma dag fick vi beskedet att min kusin somnat in. Hon var ett år yngre än mig. Cancern tog henne också. Sista gången jag träffade henne var, naturligtvis, på en begravning. Då sa hon – Nästa gång vi ses blir nog på min begravning. Hon berättade om sin sjukdom, om sin rädsla o att hon visste att hon skulle dö. Att hon planerat hur hon ville ha det. Att hon inte ville begravas i sin hemstad. Hon ville begravas hos sin pappa, för hon ville inte vara ensam.

Nu tänker man tillbaka på somrarna hos mormor. Kommer ihåg den gången min kusin o jag “opererade” min Skrållandocka. Klippte upp magen på den o tog ut all fyllning. Min mamma var så arg. Hon blev aldrig riktigt sig själv igen, Skrållan. Hade en stor vit lapp fastsydd på magen resten av sitt liv.

Träffar inte släkten så ofta längre. De naturliga mötesplatserna finns inte längre. De naturliga mötesplatserna verkar numera mest bli begravningar. Visst är det sorgligt. Vi är ju här, o plötsligt är det för sent.

Nästa vecka fyller min kusins mamma 80. Då var det tänkt att vi skulle ses. På kalas. Nu blir det inte så. Det blir som hon sa. Vi ses på en begravning, igen, på hennes.

Så idag. Idag ska jag gå ut. O njuta av regnet. Jag ska njuta av att det är lite för kallt, för blåsigt. Att våren inte riktigt vill komma. För idag finns, för oss som är kvar. I morgon vet vi ingenting om. Men idag ska jag gå ut o njuta, njuta av att jag får den här dagen. Njuta för dem som inte fick den…..

Tålamod….

…ska man ha. Det har inte jag. Jag vill att saker o ting ska ske fort. Ge resultat, NU! Tyvärr funkar inte livet så. Det mesta här i livet som är värt något tar tid att få till. Måste man kämpa lite för. Det som är för lätt är oftast inte värt så mycket i slutändan i alla fall….

Man ska ha tålamod när man har barn. När man har hästar o när man har hundar. Barnen har jag lyckats lotsa igenom sin barndom trots min totala brist på tålamod. De har nog varit ganska snälla mot sin gamla mamma mina ungar när jag tänker efter. Varit tåliga o stått ut med mig när mitt tålamod inte räckt till riktigt. Jag har ifs varit bra på att be om ursäkt när jag tappat tålamodet, men ändå, snälla ungar som inte bytt ut mig mot en bättre morsa….

Djuren är inte lika ursäktande. De gillar inte en när man tappar tålamodet. De fattar liksom inte varför. Vadå matte? Vad hetsar du upp dig för? Jag är ju här, viftar på svansen o är allmänt gullig. Jag har visserligen snott mat från matbordet, tuggat upp några sladdar o pinkat på golvet men HALLÅÅÅÅ!!! DET är väl inget att hetsa upp sig över? Va? Que??

Långt där bak i skallen fattar ju t om jag att det inte är lönt att bli arg på småbarn o djur. Det är inte lönt att tappa tålamodet, skrika o gapa o slänga något i väggen. Det enda som händer är ju att pulsen går upp i 190 på en själv o de man blir arg på tycker att man är obehaglig o tappar förtroendet för en. Ändå blir man det ibland. Arg, det man inte ska bli, o om man nu blir det så borde man lära sig att hantera det på ett snyggt sätt. Varför bli arg när det skadar både en själv o omgivningen. Varför blir man ens irriterad när en hund kissar inne för etthundraelfte gången. Den gör ju inte det för att reta upp sin omgivning. Det är ju inte så att en hund ligger o klurar i en dag eller två på hur den på effektivast möjliga sätt ska få en att smälla topplocket! Ah!! Jag pinkar inne! På mattan! Den nya!! DÅ blir hon nog kokt! Nope, de ligger inte ens o klurar ut att de ska bita av sladdarna på dammsugaren för att retas.. Det gör saker för att de kan o anledningen till att de kan är oftast att undertecknad har serverat dem tillfället på silverfat… Glömmer man att vinda upp sladden när man dammsugit o man har valpar i huset så får man ju förstå att de tror att matte varit hygglig o lämnat en ny tuggleksak framme till dem. DET är ju mitt eget fel, så varför bli irriterad på någon annan än mig själv…

Så var det det där med tålamodet. Tålamod ska man ha när man tränar också. Jag är dålig på det med. Hade jag fått bestämma hade det tagit ett par dagar att få upp hästen till Grand Prix dressyr eller jycken till Eliten. Tyvärr får jag inte det, bestämma…

Jag försöker hitta tillbaka till träningen med mina hundar. Hitta glädjen o utmaningen i att träna hund igen. Det var ju där jag började, med att träna med mina hundar, utställandet kom långt senare. Det började med jakthundar, fågelhundar, ställande fågelhundar, Settrar, engelska. Jag o en tjej till som hade Pointer flängde runt på betfälten här nere i Skåneland o tränade våra hundar mer eller mindre lagligt. Ibland hade vi tillstånd av markägaren att släppa våra jyckar på deras mark, ibland tog vi bara chansen när den gavs. Då o då upptäcktes vi o fick en ordentlig utskällning av bonden….

Vi trippade in på Fåglehundsklubbens årsmöte (lite försenade såklart eftersom vi fått soppatorsk på vägen dit) i dräkt o högklackat. På årsmötet satt det ett gäng gubbar i gröna jaktkläder o undrade vilken planet vi kom från. Men vi tjattrade glatt på. Åkte på jaktkurs i Lofsdalen. Min jycke visade sig vara en naturbegåvning. Pointern ville gubbarna skjuta, min kompis skulle få en ny av dem bara hon lovade att skjuta sin jycke. Det enda han jagade under veckan i Lofsdalen var fjäll-lämmel, o det var ju inte riktigt meningen med kursen. Vi gick på jaktvårdskurs i Sjöbo, planterade nyponbuskar o satte ut rapphöns. Så kul vi hade. Tränade lydnad också med Settrarna. Tävlade jaktprov. Fast det är nog preskiberat nu…. Skaffade första barnet o sprang runt på de leriga skånska åkrarna med sonen i en sele på magen medan jaktgubbarna stilla skakade på skallen åt min galenskap.

Sen kom Bouviererna. Vi tränade mest spår. Gick bevakningskurser. Gick problemhundsinstruktörsutbildning för Anders Hallgren. Det var i den vevan Shejpingen kom, långt innan klicker. Vi blåste i shejpingpipor o läste “Don’t shoot the dog”. Gick utbildning för Eva Bodfält, åkte land o rike runt o tränade. Sen ramlade det ut några ungar till o nånstans där tog det lite slut. Slut på tid, på ork, på engagemang. Det var enklare att ta ungar, hundar kaffe o utställningstält under armen o parkera sig bredvid en ring på helgerna. Det där med träning rann liksom ut i sanden. O det var synd. För det är kul att träna, riktigt kul. Så där är jag idag. Ungarna har blivit stora. Bara en unge kvar hemma o han påstår att han kan bre sina mackor själv….

Så nu får jyckarna stå ut med mig. Med mitt taskiga tålamod. Det var liksom enklare förr. När man tog jycken i koppel höll in den till sidan, travade på o sa FOT… Nu klurar vi, jag o hundarna, klurar på hur vi ska få till det fria följet för tillfället. Jag tycker att de är lite taskiga som inte direkt fattar vad jag vill av dem. Vi tränar med klicker. Klurar på stadga. Studsar på klossen o är lite halvt avancerade tycker vi. Vizzla tränar helt o hållet på sina egna villkor. Hon tycker att det är skitkul. En stund, sen tycker hon att jag ska hitta på något som hon finner lite mer upphetsande. Spåret är hon en klippa i men i ett anfall av övermod har jag anmält henne o mig i en “Grunda för tävling”-kurs. Så nu tränar vi lydnad här hemma. Tränar många korta pass om dagen. Några minuter i stöten. De är ganska duktiga på att träna mig. De turas om. När jag inte lyckas engagera den ena byter de o någon av de andra tar över. Det funkar ganska bra så. De har iaf fått mig att fatta att det inte är lönt att tappa tålamodet. Jag lär mig sakta men säkert. O vid det här laget har jag fattat att det kommer mer än ett par dagar att komma upp i Elit. Men på en månad borde det väl gå! Eller…..

 

 

Excernohelgen

Hemma efter en härlig helg i Markaryd med en hel hög av “Excernosar” o deras mattar o hussar. Vi var en härlig blandning av Bouvierer, Schappar o Perros, 14 hundar totalt o deltagare från Norge i norr till Skåne i söder. Så roligt. Vi träffades på fredagseftermiddagen/kvällen. Folk droppade in lite efter hur långt man hade att köra. De unga Bouviererna passade på att leka o dynga ner sig i ett kärr medan de väntade på att alla skulle dyka upp 🙂

Klicka på Inlägg om du vill se filmen.
Inlägg av .

 

När alla kommit, hundarna var rastade o rummen inspekterade åt vi gemensam middag med tillhörande vin o trevligt umgänge. Så roligt att få umgås på det här sättet o se hur bra alla hundarna fungerade tillsammans.

Vi vaknade på lördagsmorgonen till ett fantastiskt väder. Klarblå himmel o dis över Lagan. Efter frukost o rastning kom dagens instruktör. Heidi Ljungbeck tävlar själv på elitnivå i lydnad så det fanns något för alla. Hon berättade lite om sig själv o hur hon ser på träning o sedan körde vi på. Dagen blev lite kylig då solen bestämde sig för att dra sig tillbaka men alla fick egen tid med Heidi. Vi höll på hela dagen med avbrott för lunch o kaffe. Framåt seneftermiddagen serverades det Jägermeister i äggkoppar på uteplatsen o sen drog vi oss tillbaka för en stunds vila innan middagen.  Vi hade ännu en trevlig kväll tillsammans med mat, mycket prat o ett o annat glas vin.

Söndagen var vigd åt spår. Jag började dagen med en tidig promenad i skogen med mina hundar. Dimman låg över Lagan när vi gick över bron och det var så vackert. Det är inte utan att man tänkte tanken på att flytta ut i skogen. Det finns inget som slår en promenad en tidig morgon i en tyst skog med bara fåglarna som sällskap.

Vi hade bestämt att vi skulle köra introduktion i IPO-spår o Ditte, kennel Carmson’s i Danmark var med oss o delade med sig av sin stora kunskap i ämnet. Några var lite skeptiska till att börja med men så roligt det var att se hur bra alla jobbade o hur fint alla hundarna fixade det. Även de som började lite “knaggligt” kom snabbt igång o på eftermiddagen var det faktiskt Schappefolket som var kvar o la spår 🙂 De som hade längst att köra gav sig iväg hemåt efter lunch o de sista körde vid 16-tiden. Jag o Ditte var kvar ett tag till o tränade med våra egna hundar.

Stort tack till ALLA som var med i helgen. Det har varit så kul o det är så härligt att se hur duktiga ni är med era hundar. Alla verkade nöjda o det började naturligtvis pratas om att “det här gör vi igen”! Så då gör vi väl det! Till hösten kör vi en spårhelg. Jag återkommer med tid o plats snarast. Jätteroligt också att vi fick besök av några framtida valpspekulanter o att de fick tillfälle att träffa släktingar till sina blivande valpar o deras ägare. Foton från helgen kommer. Jag hade kameran med mig men i vanlig ordning blev den liggande o det blev bara några få bilder så jag får snällt vänta på att Marie delar med sig av sina…..

Hej vad det går…

…. eller inte..
Det har varit en trött vecka. Inte mycket har blivit gjort mer än det där som man gör varje dag. Det har varit varmt så vi har i ärlighetens namn varit mer än slöa.

Lördagen skulle tillbringas i Ronneby. Jag blev “lurad” att anmäla o anmälde Una till hennes första utställning. Hon har växt på sig bra under sommaren o börjar se riktigt riktigt trevlig ut. Jag ser mer o mer av mina “gamla” i henne o jag tror att hon kommer att bli en riktig pärla när hon är färdig. Nu ska hon börja cyklas med så att hon “sätter” sig lite i fronten. Sen ska vi ha kul hon o jag.

Nåväl upp 5:45 en lördagsmorgon är inte riktigt min “melodi” så jag lyckades snooza till mig en rejäl försening på morgonen vilket resulterade i att Excernomobilen fick gasa på ganska bra mellan Höganäs o Ronneby. Una skulle in som 6 hund i ringen kl 9 o vi sladdade in på parkering ca 8 minuter i…. Pratade lite snällt med P-vakten o fick ställa oss precis vid entrén o när klockan slog 9 stod undertecknad i givakt vid ringen.

Hela 3! Bouvierer var anmälda så 20 mils körning resulterade i en rasbedömning som var över på 5 minuter…. Una skötte sig iaf jättefint o snikade till sig 1jkl, CK och BIM! Bilden nedan är tagen i våras. Vi blev “haffade” av en fotograf i Ronneby o hon tog massor av bilder av Una. Om någon av dem blev bra kommer de här senare.

Excerno Undercover Una af Nordic

Excerno Undercover Una af Nordic

I Schapperingen var det “bara” Mona o Dacke från oss idag. Domaren ville att Dacke skulle utvecklas mer, de brukar behöva det när de går i juniorklass, o därav fick han ett vg. Han o Mona skötte sig med den äran o Dacke visades fint.

Idag söndag har Anette Lindgren och “Eston”, LPI Excerno Ezhno Does varit o tävlat Rallylydnad. De gjorde som de brukade o gick i topp igen. Vann nybörjarklassen med 99 poäng. Det är så roligt. Vilken sommar de haft de där två! Stort grattis!!!

LPI Excerno Ezhno Does

LPI Excerno Ezhno Does

 

 

Sommaren 2013

Det är ju det här med att blogga o uppdatera hemsidan. Jag är såååå dålig på det, jag VET…. Gör ett försök att sammanfatta sommaren. Det har hänt massor, vet inte riktigt var jag ska börja. Det har gått väldigt bra under sommaren o många hundar o ägare har visat framfötterna/tassarna. Flera hundar har varit ute o tävlat lydnad o ett gäng har varit duktiga i utställningsringen. Jag tror att jag börjar bakifrån o försöker “beta av” sommaren från det här hållet.

I helgen var vi i Vårgårda för årets begivenhet i Schapendoes-Sverige, Specialen 2013. Jag tror att det var ca 150 hundar anmälda däribland nästan 40 valpar. Det måste vara nån slags rekord. I år kändes det väldig välplanerat. Alla hundarnas pälsar var fixade i god tid, bilen pregades full med tält, burar, sängkläder, vin o annat viktigt redan kvällen innan avfärd o jag kände att det här blir nog inte så bra. Man ska inte jinxa o bryta ett 30 år gammalt vinnande koncept=Alltid vara ute i sista sekund, inte planera , vara superstressad o sen….

Saker o ting löste sig innan avfärd. Inget gick som det skulle.  Bilen o annat strulade o jag kom iväg flera timmar senare än planerat. Dessutom utan mina skor o hundmaten. Jeanette som var på väg från Holland kände sig genast lugnare o tyckte att nu började det se ut som vanligt….

Väl i Vårgårda fixades det upp tält o förtält till Excernomobilen o sedan tillbringades kvällen i trevligt sällskap med mat från Laxbutiken, några glas vin o ett fantastiskt sommarväder.  Tokstollarna från Holland Jeanette, Robban o Sofie med hundar anlände framåt ett-tiden o vi drack ett glas vin tillsammans innan vi gick in i koma…

Utställningen gick som vanligt på lördagen. Vårgårda bjöd på ett strålande sommarväder även om det var i varmaste laget för hundarna. Närmre 30 grader är ju knappt det ultimativa utställningsvädret.

En del Excernohundar var anmälda. I valpklass var syskonen Totsi, Takoda, Tocho o Berta anmälda. Alla skötte sig utmärkt. För dagen var det Berta som drog längsta strået. BIS valp med nästan 40 valpar anmälda.

Så här glad blev Berta när hon vann.

Så här glad blev Berta när hon vann.

Excerno Tehya Does

Excerno Tehya Does

Glenn med sin o Ninas Excerno Totsi Does

Glenn med sin o Ninas Excerno Totsi Does

Sofie med sin fina Excerno Takoda Does

Sofie med sin fina Excerno Takoda Does

Takoda

Takoda

Excerno Tocho Does

Excerno Tocho Does

Nästa gäng in i ringen var våra hanar. Linnea med sin “Tacky”, Excerno Otaktay Does, vann juniorklassen med ck före sin kullbror Monas “Dacke”, Excerno Odakota Does, även han med ck.

Linnea o Tacky

Linnea o Tacky

Mona o Dacke

Mona o Dacke

 

Trea i juniorklassen blev även det en Bombenson, Annelies, Humbledoes W Harry! Jätteroligt med tre Bombenbarn i topp. De är lika som bär de där 🙂

Susanne med LP2 Excerno Kitchi Does och Anders med Excerno Pahana Does ställdes i öppenklass. De visade sig jättefint o fick för dagen vg.

Anders o Pahana

Anders o Pahana

I Championklass hanar ställdes Bomben, Saqui, Yuma och Sakima. Bomben var den av dem som blev placerad, han vann klassen.

Bomben

Bomben

Yuma på bordet

Yuma på bordet

I tikklassen ställdes SEUCH Excerno Powaqa Does “Bebs” o SEUCH Excerno Yazhi Does, båda i championklass som Bebs vann. Yazhi fick excellent med CK.

SEUCH Excerno Yazhi Does

SEUCH Excerno Yazhi Does

Bebs

Bebs

Sist ut var våra veteraner.  Laguna o Cecilias LP1 CH Excerno Selphie Tilmitt.

Cecilia o Selphie

Cecilia o Selphie

Selphie fick Excellent o Laguna vann veteranklassen med CK o avslutade med att bli BIS-veteran. Ingen kan skutta som hon. Vid 13 års ålder far hon fortfarande runt i ringen som en valp. Underbara hund!

Finaste underbara Laguna

Finaste underbara Laguna

Dagen avslutades med att Bombens avelsgrupp blev BIS o vi blev 3a i uppfödargrupp m Hp. I allt en mycket trevlig dag o jag är så glad o nöjd över alla fina resultat. Grattis till alla! Jag hoppas att jag inte missat någon. Det är så roligt att ni kommer o visar era fina hundar!

Några andra som varit ute o showat i sommar är Anette Lindren med sin duktiga LpI Excerno Ezhno Does o Susanne Ohlsson med duktiga LpII Excerno Kitchi Does. Susanne o Kitchi avslutade sitt äventyr i lydnadstvåan med att vinna i Angered på 187p o lade därmed titeln Lp II till namnet.

LpII Excerno Kitchi Does

LpII Excerno Kitchi Does

Några dagar senare vann Anette o “Eston” Lkl I i Göteborg med fina 191p kan numera kalla sig LpI. I slutet av juli debuterade de sedan i lydnadstvåan o det gjorde de med bravur! 179p, en tredjeplacering o förstapris. I 27 graders värme!

Anette o Eston

Anette o Eston

Dagen efter gick de ännu bättre o de vann klassen med fina 187p o ännu ett förstapris.

Inte konstigt att han är lite mallig, Eston!

Inte konstigt att han är lite mallig, Eston!

I mitten av juni var vi i Landskrona där SGVK hade utställning. Drygt 40 Schappar anmälda. Tocho blev BIS-valp. Berta BIM. Laguna, den underbara, blev BIR, BIS o BIS-veteran. Bomben blev BIM o hans avelsgrupp blev BIS!

Samtidigt hände det saker i Finland. FKK, Kotka Int, Finland
Excerno Kirima Does blev BIM,  tog Cert, CACIB och blev därmed Finsk utställningsschampion. “Iris” har på ett år ställts ut 7 gånger, vunnit 5 cert, 1 R-CACIB, 3 CACIB, 3 BIR o 2 BIM. Dessutom har hon gjort MH-beskrivning o fött en kull valpar samt varit surrogatmamma till en Bouviervalp! Stort grattis Päivi!

Jeanette o “Norrlandsfilialen” har flyttat söderut o är numera “Hollandsfilial”. De har ställt två gånger i sommar o båda gångerna har SEUCH Excerno Yuma Does blivit BIR. Första utställningen var stora CAC utställningen Nederlandse Hondenrassen i Zwolle. Nästan 70 anmälda Schappar o drygt 500 hundar anmälda av de holländska raserna. Där lyckades Yuma bli BIR, vinna CERT o bli BIS-3. Stort grattis Jeanette!

Yuma BIS-3 i Holland

Yuma BIS-3 i Holland

Helgen efter var de i Limburgia o även där blev Yuma BIR o placerad i finalerna, BIG-5.

Yuma

Yuma

På samma utställning blev Sofie med sin Excerno Takoda Does BIR-valp o sedan BIS-3 valp.

Takoda & Yuma

Takoda & Yuma

I mitten av juli var vi en sväng i Tvååker tillsammans med La Familia-gänget. Vi bodde i Exernomobilen, förtältet o jag vill minnas att Ann sov i sin bil. Vi hade iaf ett par jättetrevliga dagar i fantastiskt sommarväder. På fredagen var det många anmälda för holländske domaren Jan de Gids. Bebs ställdes för första gången i öppenklass, hon fyllde 2 år ett par dagar innan. Hon vann öppenklassen, vann CERT o blev BIR! Bomben blev 2a bästa hane o Berta BIR-valp, i mördande konkurrens med sig själv.
birbimfredag
På lördagen blev Bomben BIR o Bebs 3e bästa tik.

birbimlordag2

Jag tror att jag har fått med det mesta som hänt “hundmässigt” under juni/juli 2013. Påminn mig om jag glömt någon/något. I övrigt har vi njutit av den fina sommaren. Badat, slappat o haft det bra i största allmännhet. Som det ska vara alltså!

Berta på stranden

Berta på stranden

valpbad2
valpbad
sona_bad

image
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tvära kast…

….är det för tillfället! Ena dagen är det vår o nästan sommarvärme, nästa dag massor av minusgrader o snöstorm…. Hundarn o hästar verkar inte bry sig om vilket. De har kul i vilket väder som 🙂 Det är värre för oss människor som är de som passar upp på de fyrbenta….

Kul är det med “rapporter” från dem som flyttat. Ylva är flitig med att skicka foton på lilla Tahki, här kommer några riktiga “feelgood-bilder”.

Tahki och Misse 010

Som hund o katt…

Tahki och Misse 014

Tahki och Misse 012

Igår var det svinkallt på morgonen men framåt dagen steg temperaturen o solen värmde skönt. Jag o valparna var en tur på stranden o de provade på både att springa i det höga gräset o i vattnet. Kul hade de iaf 🙂

DSC_7769

DSC_7858

DSC_7866

DSC_7814

DSC_7834

DSC_7856

DSC_7904

DSC_7930

DSC_7929

DSC_7852

DSC_7847

 

Idag såg det lite annorlunda ut…..

DSC_7997

DSC_7996

DSC_7993

DSC_7992

DSC_7983

DSC_7982

DSC_7979

DSC_7978

 

DSC_7975

 

DSC_7974

 

DSC_7971

 

DSC_7969

 

DSC_7968

 

DSC_7958

 

DSC_7953

 

DSC_7950

 

DSC_7948

 

DSC_7946

 

DSC_7945

 

DSC_7943

 

DSC_7942

 

Kallt….

…om näsan har det varit idag. Solen tittade visserligen fram en stund på eftermiddagen men den kalla blåsten gjorde att man frös ändå. Dagen har gått i ett tycker jag. På eftermiddagen red jag Regina för första gången på länge. Nu ska hon igång, o det är alltid ett äventyr. Minsta ljud eller löv som rör sig så flyger hon i luften. Idag var jag glad att jag satt kvar…

Nu på kvällen har jag varit iväg o besiktigat lilla Tahki som ska flytta imorgon. Allt var ok o hon är helt ljuvlig att ha omkring sig. La sig snällt i buren som jag ställt i baksätet o sa inte ett ljud på hela tiden vi körde. Sedan låg hon själv i bilen medan jag sprang in en sväng i affären o när jag tog in hästarna. När jag kom tillbaka låg hon snällt o halvsov i sin bur. Väl ute ur bilen travade hon glatt på o tyckte att livet var ganska ok. Hon är den som är minst intesserad av att vara ute o leka med de andra valparna. Släpper man ut dem i trädgården tar det bara några minuter så har hon sprungit runt huset o står o krafsar på ytterdörren. Det är mycket mysigare att vara inne hos mig i köket 🙂 Imorgon ska hon iaf flytta. Jag vet att matte Ylva längtar o hon kommer att få det så bra där.

DSC_7647

Den här bilden är till dig Ylva!

Idag har vi varit på stranden, jag o valparna. Det tyckte de var kanon. De flög fram som skållade illrar där nere. Klättrade i sanden o busade i tången. Det är en sån fantastiskt trevlig kull valpar det här. Vad som än händer så tar de sig an det med viftande svansar o ett glatt humör. Som uppfödare går man bara omkring o myser. Här kommer lite bilder från vår utflykt!

DSC_7569

DSC_7573

DSC_7593

DSC_7710

DSC_7717

DSC_7720

DSC_7738

DSC_7746

DSC_7744

DSC_7707

DSC_7612

DSC_7554

DSC_7598

 

 

 

Full rulle..

…är det här hemma nu. Schappevalparna har hunnit fylla 8 veckor o har börjat flytta.

DSC_7380

De som redan har åkt har travat ut i livet utan att vända sig om. Åkt ganska långa sträckor bil till sina nya hem, sovit som stockar hela vägen för att sedan inta nya hemmet utan att tveka. Härligt när man får sådana rapporter från valpköparna.

Det är en härlig kull valpar. Jag tror inte att jag har sett någon av dem bli rädd för någon varken ljud eller annat. Inte en svans har sänkts sedan de föddes.

DSC_7357

Igår lyckades en av dem hitta en telefonsladd som hon bet o slet i varpå telefonen, modell äldre druttade ner i skallen på henne. Det bekom henne inte o hon fortsatte glatt att dra i telefonsladden. För en stund sedan drog av hanarna dra ner ett halvt flak burköl som landade snyggt över honom. Han kröp glatt fram o började rulla runt ölburkarna o försöka lyfta upp dem 🙂

DSC_7373

Nyss kom någon av dem på att man kan klättra upp på tredje trappsteget o sedan hoppa ner på andra sidan o landa i hundbädden som står under trappan! Inte utan att jag satte andan i halsen när jag förstod vad han tänkte göra….

De rusar glatt runt i hela trädgården nu. Somliga hellre än andra. Berta är nog den som mest gillar att vara ute. Lilla ljusblå tycker att det är en ganska onödig aktivitet o går bara ut o vänder sedan ställer han sig på trappan o ylar för att få komma in igen…

DSC_7412

Precis när jag skriver detta hör jag en smäll o Berta kommer rusande med ett kompostgaller över ryggen, vilt skrikande varpå hennes hyggliga kullsyskon springer efter o försöker hoppa på det….

Får hoppas att ingen i det här huset tänker dricka öl de närmaste dagarna för de där ölburkarna har rullat ganska många varv i ahllen vid det är laget 🙂

Hej mitt…

….mitt vinterland! Vaknade idag upp till ett magiskt vinterklätt Skåneland. Drog på mig löparkläderna o gav mig ut på en tidig löparrunda efter att jag släppt ut hästarna. Helt vindstilla o solen på väg upp. Carpe diem!

IMG_5557

IMG_5563

Inte så mycket snö men tillräckligt för att det skulle kännas som att springa i smör 🙂

IMG_5561

Skåneland från sin bästa sida!

IMG_5565

Det finns få saker i livet som ger mig en sådan “kick” o som får mig att må så bra som att springa. När vädret dessutom bjuder på sådana här dagar njuter man lite extra! Gött o komma in sedan, ta en dusch, mala lite kaffebönor o röra ihop en äggröra!

Inte så kallt idag så valparna fick komma ut en sväng. Inget verkar påverka det här gänget. De tar sig an vad livet bjuder med gott mod o höga viftande svansar.

DSC_6834

Uteservering 🙂

DSC_6860

Nöden har ingen lag…

DSC_6837DSC_6838DSC_6839DSC_6840DSC_6841DSC_6842DSC_6843DSC_6844DSC_6847DSC_6848DSC_6850DSC_6852DSC_6855DSC_6856DSC_6857DSC_6858DSC_6863DSC_6864DSC_6866DSC_6867DSC_6868DSC_6869DSC_6872DSC_6874DSC_6876DSC_6880DSC_6892DSC_6894DSC_6895DSC_6896DSC_6898DSC_6899DSC_6902DSC_6903DSC_6909DSC_6910DSC_6911DSC_6913DSC_6923DSC_6927DSC_6928DSC_6934DSC_6936DSC_6945DSC_6948DSC_6952DSC_6957DSC_6958DSC_6959